pandapaj

jag känner att jag bara bloggar när det händer saker, men det är lixom då jag behöver få skriva.

jag har fällt en massa tårar den senaste tiden. det har varit ett helvete rent utsagt. men alla tårar har inte varit ledsna det ska jag säga er. Jag har nog aldrig gråtit så mycket med ett leende på läpparna som jag gjort de senaste två veckorna. det har hänt en massa saker i mitt liv. Det vet jag att många har märkt och jag vet också att många har egna versioner av vad som har hänt, men jag bryr mig inte. jag, och dem som det handlar om, och de som jag har valt att lita på vet vad som har hänt på riktigt. Jag kan inte säga att jag tycker om att folk snackar bakom min rygg och har egna versioner, men jag kan inte heller säga att jag bryr mig så himla jättemycket. man inser i alla fall vem ens äkta vänner är. och jag vet en sak i alla fall! jag har äkta vänner på skuvo!

det är såhär: Hur knasiga vi än är, så kommer vi alltid tycka om varandra! och vi kommer alltid finnas för varandra!



Jag har undvikit skuvo ett tag nu, kommit lite sent och ofta gått tidigt. Jag känner att jag måste förklara att det INTE beror på människorna där. det beror på att jag helt enkelt inte har orkat någonting. Nu menar inte jag att alla ska tycka synd om mig. för jag mår bra! men jag har alltså inte klarat av att vara nära folk, jag har inte orkat träna, jag har inte orkar göra det jag ska i skolan, jag har mest legat på rummet i min säng och pratat telefon eller skrivit. jag har pratat i telefon eller gråtit tills jag somnar i princip varje kväll i kanske tre veckor. men vet ni en sak? jag mår så otroligt bra just nu! jag har nyss kommit hem från skuvo, det va underbart ikväll. det va längesedan jag kunde gråta så mycket och vara så ledsen samtidigt som jag mår så otroligt bra! jag kände inte ens att tårarna rann försen jag smakade salt i munnen. jag trivs så bra på skuvo! och jag är så otroligt lycklig att jag inte gick där ifrån för sista gången när jag sa att jag skulle göra det. det hade varit hemskt! jag vet ärligt inte vad jag hade gjort då. för skuvo, det är BÄST! jag tjatar om det. men jag tycker så mycket om er allihopa!
det har hänt en sak till i mitt liv. en underbar sak.



Jag har träffat en människa. en person. världens underbaraste vän. och det är helt enkelt såhär: jag har inte känt personen speciellt länge. men h*n vet redan så gott som allt om mig. och då menar jag verkligen allt. Jag förstår inte vad jag har gjort för att få lära känna denär underbara människan. men jag vet att jag alltid kommer vara tacksam för att h*n dök upp i mitt liv. Jag vet att många av er vet vem jag snacka om. Antagligen vet de flesta det. Viktor Larsson. det finns inte mycket mer att säga.